Blogginlägg A: Nyhetsvärdering - det är skillnad på barn och barn

Den 13 januari 2012 drabbades kaptenen Francesco Schettino på det italienska kryssningsfartyget Costa Concordia av en plötsligt lust att göra en hälsningsgir. Fartyget gick på grund utanför den toskanska kusten och minst 30 personer omkom. Till följd av denna händelse publicerades 2691 artiklar i svensk press. 
I samma medelhavsvatten omkom det gångna året över 1500 flyktingar. Om detta har 32 artiklar publicerats. Siffrorna presenterades i ett avsnitt av p1:s program Medierna, titulerat Människoliv och nyhetsvärdering i Medelhavet. (4/2-2012).
 Då världens medier väljer vilka nyheter som ska fram, lämnas ytterst lite åt slumpen.

När jag torsdagen den 16 februari 2012 öppnar DN.se möts jag av bilden på ett haklappsprytt barn. Undertill läses: Berättar inte vilket kön deras barn har. Artikeln är en del av den pågående HEN-debatten där DN belyser ämnet barn och könsroller. (”Hen” är i sin tur ett könsneutralt pronomen som ersätter ”han” och ”hon”). Att artikeln är del av ett större sammanhang gör den naturligtvis mer relevant. (Jag vill dock poängtera att det rör sig om en dynamisk internetsida där nyheter uppdateras mer eller mindre i realtid. Under sådana omständligheter kan nyheter med lägre nyhetsvärde få mer plats än i den tryckta tidningen, och tiden i rampljuset är vanligtvis kortare.) Dagens artikel handlar om Linus och Sara som uppfostrar sina barn Sasha, 2,5 år, och Nikki, 6 månader, könsneutralt. De båda föräldrarna anser att samhället könsnormer begränsar barnen i sin personlighetsutveckling, och har därmed låtit de respektive barnens kön förbli hemliga. Linus och Sara inser att deras radikala val innebär en hård kamp mot etablerade samhällsnormer, men understryker att det inte rör sig om ett "elit- och medelklassprojekt". Det handlar om barnens framtida förutsättningar.

Föregående dag, onsdagen den 15 februari, puffades en artikel med rubriken MP: Alla förskolor ska ha en genuspedagog. Ytterligare sex artiklar på samma ämne ligger uppe på DN.se.

Dagens inslag i artikelserien är ett så kallat "case" - ett exempel taget direkt från verkligheten med syfte att illustrera den pågående HEN-debatten. Har man som läsare inte orkat sätta sig in i den mer politiska aspekten av debatten kan man idag låta sig förfäras eller förföras av Linus och Saras kontroversiella val. "På de flesta tidningar brukar exemplifiering prioriteras högt. Har man lyckats få fram ett case till sin nyhetsartikel kommer man läsaren närmare och således blir artikeln mer läsvärd", skriver Per Alm och Erik Eliasson i Att fånga läsaren (s.25).

Men hur kan det komma sig att Linus och Saras uppfostringsmetod låter nyheter om t.ex. omkomna skolbarn i Israel (se nedan) hamna i skymundan? I boken Reporter ägnar Björn Häger ett kapitel (s.77-121) åt ämnet nyhetsvärdering. Här presenteras akronymen VINKELN, där var bokstav utgör en av kriterierna i nyhetsvärderingen: Vikt (V), Icke-normalitet (I), Närhet (N), Konflikt (K), Elitpersoner (E), Lättbegriplighet (L) och Nytt (N) (Reporter, s.93). Huruvida nyheten om Sara och Linus uppfostringsteknik är av Vikt för DN:s läsare är ytterst diskuterbart. Mediernas uppgift är att förse folk med den information de behöver för att förstå den värld de lever i, och för att kunna kritiskt granska den (Kovach, Bill, Rosenstiel Tom, The elements of Journalism, s.12). Men förskjutningen mellan vad som kan anses viktigt för läsaren rent objektivt - det vill säga vad läsaren bör veta - och vad som folk faktiskt intresseras av och reagerar på, utgör en av nyhetsredaktionernas störta bryderier. Utöver denna avvägning återstår naturligtvis svårigheten i att veta vad som intresserar läsaren. "Det viktigaste är dock att du lär känna dina läsare och vad de är intresserade av. Oftast är det av samma nyheter som du själv - om du själv reagerar på nyheten, den fångar ditt intresse, och verkar intressant, så agera efter sin instinkt" (Att fånga läsaren, s.24).

I artikeln om Linus och Sara slås vi kanske främst av historiens Icke-normalitet. Sara och Linus är ett ungt tvåbarns-par som till ytan liknar många andra. Men bakom den förrädiskt normala fasaden utspelas något extraordinärt. Något som fått människor i parets direkta närhet att reagera med stor förvåning. Sannolikheten att nyhetens läsare kommer reagera på samma sätt, tycks därmed stor. Knuten till denna icke-normalitet är Konflikten. Å ena sidan har vi det normativa samhället, å andra sidan Linus och Sara. Är det samhällets beteende som är uppåt väggarna knasigt och måste motarbetas? Eller är det Linus och Sara som tagit striden steget för långt, och gjort sina barn till ofrivilliga deltagare i ett sociologiskt experiment? ”Ordet hen ger barnen frihet” säger Kristina Henkel, jämställdhetskonsult i förskola och skola, i en annan av HEN-debattens artiklar. ”Ordet hen gör barnen förvirrade”, säger socionomen Elise Claesson i en annan artikel. I nyheten krockar politiska ideologier, liksom olika syner på samhälle och barnuppfostran. Vi återfinner dessutom den ständiga konflikten kring nature vs. nurture. Bortom konflikten ligger också en inbjudan, eller kanske snarare uppmaning, till ställningstagande. Har vi som läsare aldrig funderat över barn och könsroller blir det hög tid att göra det nu.

Vad som ger berättelsen ytterligare nyhetsvärde är den Närhet i vilken den utspelar sig. "Människor ska också kunna identifiera sig själv med händelsen, vilket gör att sådant som ligger nära människor kulturellt och geografiskt intresserar dem mer", skriver Bengt Johansson i sin studie Vid Nyhetsdesken (s.8) Linus, Sara och deras två barn utgör den svenska urfamiljen. De hade kunnat vara vem som helst. Detta gör det enkelt för DN:s läsare att relatera till såväl familjen som situationen. Då Linus förklarar att sonen Sasha fått byta förskola för att lärarnas behandling av barnen varit för könsstyrd, funderar vi genast på våra egna barn (om vi har några) och hur det ser ut i deras skola. Och även om vi inte håller med Linus och Sara känner vi att det finns en relevans i historien. Det handlar om något som pågår i Sverige, här och nu. Hade samma artikel handlat om ett t.ex. ett franskt par hade vi mycket snabbare plockat fram våra fördomar och förkunnat artikeln mer eller mindre irrelevant: ett knasigt franskt par som valt att revoltera mot samhället. Det var ju väntat.

Utöver konflikt och närhet kan vi också tala om Lättbegriplighet i nyheten. Det handlar om ett par som gjort ett ovanligt val. Deras könsneutrala uppfostran sticker ut så mycket från det gängse att man inte undgår att frapperas av det. Dessutom rör det sig om två barn som ännu är för unga för att göra egna ställningstaganden. Som läsare är det lätt att förstå varför en sådan situation kan bli mycket omstridd.

Men är då nyheten Ny? Sasha är redan 2,5 år gammal och har uppfostrats könsneutralt sedan födseln. Linus och Sara är dessutom inte först - varken i världen eller i Sverige - med denna typ av uppfostran. Andra par har redan uppmärksammats av medierna och framförallt i bloggvärlden pågår en het debatt kring ämnet. Således går det inte att tala om en dagsfärsk nyhet (huruvida DN är först ut med Linus och Saras historia låter jag vara osagt). Men det är naturligtvis inte var gång som en nyhet kan uppfylla samtliga av vinkelns kriterier. Om någon av kriterierna inte uppfylls måste däremot de andra stämma desto bättre. (Reporter, s.110-112) I detta fall har DN lyckats få till en intervju som ger HEN-debatten en högst mänsklig vinkel, och konflikten framgår tydligt.

Scrollar man lite - eller snarare mycket - längre ner på DN.se, kan man läsa att ett flertal skolbarn dött i en busskrasch i Israel. Ombord på skolbussen fanns ett 50-tal barn, varav minst 8 omkommit och flera fått livshotande skador. Nyhetskällan är TT – det finns ingen DN-journalist på plats för att rapportera kring händelsen. Döda och skadade prioriteras när nyheter värderas, skriver Häger (Reporter, s.80-81) Men att denna nyhet anses som Viktig måste ifrågasättas med tanke på dess ringa omfång och få sekunder i DN:s rampljus. Nog borde den anses som Icke-normal då 8 skolbarns död inte borde klassas som vardagsmat. Men som det tyvärr nog gör. Folk dör hela tiden, någon stans i världen, i krig, naturkatastrofer, av svält, i olyckor. Men vi i Sverige vet inte exakt hur en pakistansk skolbuss ser ut, och känner inte heller till den nöjespark från vilken de färdades. Vi delar inte heller samma kultur och traditioner, och kan inte riktigt relatera till de pakistanska föräldrarnas sorg. Bristen på Närhet, framförallt, gör att nyheten saknar dragningskraft hos en svensk läsarkrets. Konflikten lyser med sin frånvaro, och likaså gör Elitpersonerna. Möjligen kan det faktum att det drabbade barn, inte vuxna, öka nyhetsvärdet. Att barn dör är mer icke-normalt än att vuxna gör det. Men inte nog med att dessa barn inte var elitpersoner, vi vet dessutom ingenting om dem. Sannolikheten är minimal att händelsen drabbat någon vi ens avlägset känner, eller att vi en gång promenerat förbi deras förskola. (Och hur ser pakistanska barn egentligen ut?) Nyheten är förvisso Lättbegriplig, men den geografiska och kulturella kontexten är det desto mindre. Det är hur som helst en Nyhet, så den få komma med på ett hörn. I Israel har 3 dagars landssorg utlyst av premiärministern. Att nyhetsrapportering ser annorlunda ut där kan vi nästan vara säkra på. Men, som förklarar Torbjörn Tännsjö I radioprogrammet Medierna (9/6-08), det fortfarande en fråga om vi och dom. Och viktigast i västerländska nyhetsrapporteringar är nästan alltid den vite mannens börda. Därför bryr vi oss mer om Linus och Saras - i högsta grad levande – “hen” barn, än om de åtta han eller hon som dött någonstans långt härifrån.

Samtidigt på andra sidan Atlanten: En snabb titt på New York Times webbsida och jag finner inget om varken HEN-debatter eller omkomna barn i Israel. NYT som är en världens största, internationella dagstidningar med flertalet Pulitzerpris i bagaget rapporterar istället: ”For the Vice President of China, Teatime in Iowa”. Kinas vice president, som när han var ung besökt Iowa, är nu tillbaka i delstaten på återbesök med politiska intentioner. Och för tedrickande. Det är uppenbarligen en stor händelse där borta - det finns tre olika artiklar på samma ämne. I svensk dagspress finner jag noll.